emmasnyakille

Det går sakta med säkert framåt för Ze att lära sig hur man tar hand om ett hem, men jag tycker det tar alldeles för lång tid.
Han förstår liksom inte riktigt varför han ska göra lika mycket som jag.(vilket jag är stenhård på, men som han aldrig gör ändå). Så jag har börjat ta till jätte töntiga knep, jag liksom låter honom smaka på sin egen medicin.

Ze hängde igår upp tvätten på våran balkong. När jag kom ut på balkongen i morse hade han häng mina svarta kläder på en smutsig lampa . Thats NOT ok! Men istället för att säga till honom och kinka ihop slängde jag mina kläder i tvätten igen och sedan slängde jag upp hans nytvättade kläder på lampan. Mohahhahah hämden är ljuv.

Seriöst, vem som helst ser väl att lampan är smutsig eller?

Så här rena är han kläder nu, mohahahhah.

Ohhh jag har fått paket från min älskade mamma, dillchips,daim, HM och svensk tidning detta är saker som väger väldigt tugnt här nere.
Det är märkligt vad prylar betyder för en igentligen. Skulle mina dillchips typ bli stulna skulle jag nog börja gråta, dom ska sparas till ett väldigt speciellt tillfälle då man längtar hem.

Detta är saker som Ze inte riktigt förstår, han har en viss tendens av att äta upp mina svenska saker som  jag får hitskickade.
Så igår när paketet kom va mitt största problem att få hem det utan att Ze skulle se det, samt gömma det på ett ställe där han inte letar. Vilket inte är så lätt i våran lilla lägehet. Bästa stället att gömma det skulle i så fall vara i tvättkorgen för den rör han aldrig. Men det kändes lite äckligt att göra det.
Istället packade jag i sakerna i en vanlig plastpåse, så det skulle se ut om jag varit och handlat mat, men han såg den ändå så fort vi träffades.
Så jag fick köra på nödlösningan Sara och Linn gav mig - Säg att det är till julfesten och att det inte får röras innan jul.
Den kommer nog att funka i en vecka eller två iaf.

Jag tar gärna emot tips på hur man får en sockerberoende kille att inte röra ens godis!

Jag fick varldens basta start idag nar jag kom till jobbet, pa min dator lag det namligen en valdigt sot lapp fran min sota kollega och van Anna. Sanna kollegor tycker jag att alla borde ha. Det stod typ att jag skulle ha en bra dag och lite till, jag maste saga att deet gjorde hela min dag.

Om ni undrar varfor det inte ar nagra prickar over bokstaverna ar det for att jag lanat Zes dator och dom har ju inga sadana finesser pa sina datorer. Ze har namnligen kvaddat min dator med lite virus tror jag. Fyyy!

Idag ska vi kolla pa film och inte vilken film som helst, for vi ska namligen kolla pa Man som hatar kvinnor. Den gar pa bio har nu men vi ska nog kolla pa den hemma. Svensk film med Porto text! Vi far val se hur den gar hem idag for portugisen.

Ohhh vad jag inte tycker om måndagar, så otroligt långa och tråkiga. Inte för att jag har ett tråkigt jobb men jag föredrar ju helgen mer än veckorna iaf.

Nu när jag har börjat med den här bloggen måste jag ju översätta för Ze vad jag skriver eftersom jag förmodligen kommer att skriva mestadels om honom, när jag översatte vad jag hade skrivit igår och visade bilderna jag lagt upp greps Ze lite lätt av panik.

Jag har nämligen lagt ut en bild på honom som han INTE posar på (lökhackarbilden), jisses amalia hur kunde jag.
På den här ön är det nämligen väldigt viktigt hur man ser ut, vad man har på sig, vad man har för bil och att det är så mycket bling bling som det bara går. Sen att man bor i små ruckel uppe i bergen och lever på bankens pengar är en annan femma.

Tur att bloggen är på svenska och inte på Portugisiska.



Här har vi två helt godkända bilder tror jag!


Han ville också att jag skulle rätta det jag skrivit om att vi bott ihop i 3 månader, för vi har faktiskt bott ihop i 4 så ni vet. Jag antar att det va jätte intressant för er att veta och att ni kommer berätta det för alla ni känner.
Rätt ska va rätt!

Ze han har ju aldrig bott själv innan, han är ju Portugis so to say. Vilket innebär att han faktiskt inte kan någonting om hur det är att ta hand om ett hem eller om matlagning.

Idag gjorde vi hamburgare till kvällsmat, och när Ze stod och hackade löken fick jag genast en liten flashback från första gången Ze någonsin skulle hacka lök i min närhet.

Vi skullle nämligen bjuda våra två Svenska vänner Kim och Linn på tacos för ett par veckor sedan och jag bad Ze om hjälp med löken eftersom jag redan piffat till mig för kvällen och inte ville att sminket skulle rinna.

Jag- Zeeeeee kan du hjälpa till lite?

Ze- okidoki ja vad ska jag göra?

Jag- Du kan väl hacka löken är du snäll

Ze- But baby, nej jag vill göra något annat.... typ gurkan

Jag- Du kan få hacka gurkan också om du vill, men löken måste du faktiskt hacka

Ze- Men jag kan inte

Jag- Varför inte?

Ze- Men det vet du väl, du vet ju att jag är allergisk.

Jag- What? är du allergisk mot lök? Nej det visste jag inte. Vad händer?

Ze- Det börjar rinna jättemycket i mina ögon typ som jag gråter.

Ska ju tillägga att nu när han vet, att han inte är allergisk är det faktiskt han som hackar löken hemma!


Lite förfest efter tacos ätandet men Kim och Linnsan

Lite balkongbilder!

Vi började dagen med att åka runt på vår rätt så nya snygga scooter vid namn Besbi första stoppet blev Canico som är en liten stad/by utanför Funchal där vi bor. Där har dom nämligen en kopia av Cristo Rei(en mini) ni vet den där jesus statyn som finns i Brazilen.
Självklart tog jag bilder så att ni skulle kunna få se den, men jag tog bilderna med Zes mobil för han tyckte att det va mycket bättre om jag gjorde det (fråga mig inte varför) Jag förklarade väldigt noga för Ze att det är väldigt viktigt att jag kan få in dom på datorn när vi kommer hem, och det skulle inte va några problem försäkrade han mig om.

Men icke sa nicke, det är väl klart att det inte gick. Ze har ju ingen USB kabel till sin telefon, det kom han på nu när vi kommit hem. Grrrr



Cristo Rei!



Besbi!

Jaha, då har jag tagit beslutet att jag med ska börja blogga, jag som för ett år sedan inte ens visste vad blogg var för något. Så nu alla nära och kära(och andra) kan ni hänga med lite mer på vad som händer i mitt liv. Vad jag skulle ha som bloggnamn kom min kollega Madde på a.k.a Björnfot då hon får höra många roliga historier om min kära pojkvän/sambo Ze.

Ze är portugis och 25 år, och vi bor ihop sedan 3 månader tillbaks, och låt mig säga så här att kulturkrocken är inte bara stor den är giganstisk. 


Här har vi den omtalade Ze!